Babylons högsta tempeltorn kallas i bibeln för Babels torn. Från tornet studerade prästerna solen, månen och planeterna. De ansåg att dessa var gudar, de styrde över människornas liv. Planeternas rörelser på himlen visade gudarnas vilja, enligt babylonierna. Genom att studera dessa rörelser skulla man kunna förutsöga framtiden. Babylonierna uppfann alltså astrologin. Prästerna förde noggranna anteckningar om planeternas rörelse och mätte stjärnonas avstånd till varandra. Därigenom blev de skickliga matematiker och kunde göra kompliserade matematiska beräkningar. De räknade tiden efter solen och månen och upprättade en kelender månens omloppstid blev månad , och solens omloppstid blev år. Efter solen, månen och de fem kända planeterna - de kallades de sju vandrande himla ljusen - fick veckan sina sju dagar. Vårt sätt att mäta tid kommer från babylonierna. Genom sina stdier av stjärnhimlen lede de babyloniska prästerna grunden för astronomin, vetenskapen om himlakropparna.